Till valnötslunden gick jag ned för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor. (Gamla Testamentet: Höga visan 6:19)
 
                   

När jag var liten brukade jag tillbringa somrarna hos farfar som bodde i ett land vid medelhavet. Allt var annorlunda mot sverige... dofterna, klimatet, maten och sättet att leva!

Jag minns att jag var nästan som förälskad i ett ganska så stort valnötsträd som stod nästan mitt på gårdsplanen... jag kallade det för "mitt valnötsträd"... under trädet växte ingenting... marken var bar och lite lerig, fast torr. För bara några dagar sen läste jag om att man förr i tiden sa att man skulle akta sig för valnötsträdets skugga, inget kunde leva under ett valnötsträd... sitter man under ett valnötsträd så är det inte ovanligt att man drabbas av huvudvärk.
 
Fårhuset låg alldeles intill mitt träd och jag brukade bryta färska kvistar och ge löven till fåren... de älskade dem!

Trädet var heligt hos greker och romare. I Rom ansågs nötterna vara gudamat och åts vid bröllop och religiösa fester. Valnötsträdet kommer ursprungligen från Asien... och kom till Europa för ca 2000 år sedan... den kallades för en kunglig nöt, som fördes till europa av kungar från persien.
 
Det sägs att om man går med en oskalad nöt i fickan ett par veckor så försvinner åkommor som ischias, remautism och ryggont... Kanske ska prova det då!

När jag var sjutton år gammal tillbringade jag en del av sommaren i sydfranska Lourdes. Lourdes är en vallfärdsort dit sjuka och troende från hela världen kommer för att bada i eller dricka utav det heliga vatten som kommer ur källorna där.

Jag bodde i kloster hos nunnorna och det var tidigt upp varje morgon för att be... sen serverades den godaste frukost man kunde tänka sig. Färska baguetter som varje morgon levererades av en pojke på scooter. Likt en brevbärare så hade han en stor korg fastsatt på sidan av scootern där han förvarade baguetterna, sen åkte han runt till alla som beställt bröd och antingen levererade dem vid dörren eller stoppade dem i den speciella brödkorg de monterat vid grinden.

Det var högsommar, allt blommade och frukt och grönt mognade... jag fick min första gräspollen attack, som sen varade i veckor och jag fattade ingenting... där gick jag med kliande ögon, nysande och snorande... men livet var skönt ändå!

Varje kväll hade de inne på kyrkområdet en  ljusprocession och det var det vackraste jag varit med om i hela mitt liv... människor från hela världen som gick runt tillsammans och sjöng den speciella sång som tillhörde processionen... man sjöng verserna på alla de språk... alla hade små ljus med ljusmanschetter i papp. På manschetterna stod sången och alla dess verser skriven...

Vi bodde nära kyrkoområdet men ändå en liten bit utanför... på avstånd kunde man höra ett dovt sorl utav människor och kyrkklockan spelade samma melodi som sången i processionen hade.

Jag älskade den här tiden... maten var underbar, miljön likaså och nunnorna var så snälla. Om man inte visste så skulle man aldrig kunna tänka sig vilka underbara, intelligenta och varma kvinnor de är!

Jag skaffade mig en vän, den gamle trädgårdmästaren... jag brukade gå ut med en filt och lägga mig i köksträdgården och läsa eller skriva. Han var alltid där och jobbade en bit ifrån mig... vi småpratade och han berättade om staden och om livet där!

O dessa underbara matminnen jag fick med mig därifrån... alldeles härom veckan, alltså efter mer än tjugo år, klurade jag ut hur de förberedde morötterna i den goda morotssallad vi dagligen fick!

Jag reste tillbaka även året efter... men sen har jag aldrig kommit dit igen... men jag längtar! Någon gång, någon dag... kanske!

                

Längst bort till höger i bilden ligger det ett kloster uppepå kullen, precis nedanför där ligger det en mindre vit byggnad... det var annexet och där bodde jag.